Hindenburg

Peder_Severin_Kroyer.jpg

Hindenburg är huvudstaden i Pyrisamfundet och ligger belägen på en sluttning vid den långsträckta Malsjöns norra strand. Kring staden utbreder sig stora jordbruksområden, där herrskapsfolkets undersåtar odlar spannmål och rotfrukt som säljs i Hindenburgs butiker med god förtjänst. På sjön trängs fiskeskutor, handelsfartyg och enstaka hjulångare med de krigsskepp som patrullerar området mellan staden och Malsjöns utlopp i havet. Cirka 16 000 skattepliktiga personer är bofasta i Hindenburg, varav en knapp tredjedel är människor. Men det är alltid mer folk än så i huvudstaden. Dels bor flera tusen personer i stadens fattigkvarter eller som oregistrerad inneboende. Och dels finns cirka 2 500 sängplatser att hyra på olika gästgiverier och pensionat. Dessa är nästan alltid fullbelagda.

Norra och centrala Hindenburg utgörs av stadsdelen Skanshaga, där bland annat kejsarens palats är beläget. Runt palatset lever herrskapsfolk och högt uppsatta aristokrater, i sådan ordning att de med högst rang har sina praktfulla kåkar närmast palatset, medan militärer och tjänstemän bor längre ifrån. Fastigheterna närmast palatset är så gott som uteslutande välbevakade herrgårdar med stora och lummiga trädgårdar och bersåer, medan husen närmare hamnen är enkla tvåvåningshus byggda i rött eller grått tegel. I de senare lever oftast två familjer tillsammans – en på vardera våning. I Skanshaga finns dessutom kontorsbyggnader för ordningsmakt, militär och handelskammare, tillsammans med bland annat några exklusiva restauranger, klädbutiker och antikhandlare.

Pyrisamfundets främsta köpmän har slagit sig ned i Hindenburg och byggt upp stadens marknadsområde. Här kan man köpa och sälja det mesta. I marknadsdistriktets butiker och vid Hydratorgets salustånd pågår kommersen från morgon till kväll. I denna stadsdel ligger också några av Hindenburgs mest besökta nöjesinrättningar. I norr återfinns Thorulfshov: en arena där olika underhållningsarrangemang går av stapeln. Och mot hamnen till, i distriktets södra del, ligger den beryktade krogen Bunkern – en samlingsplats för zonvandrare, äventyrare och skummisar.

På en samling öar i Malsjön ligger vad som allmänt kallas Östaden. Här lever merparten av Hindenburgs näringsidkare i högsta välmåga, utom räckhåll för sina hårt arbetande anställda vid manufakturer och fabriker. På öarna finns villor i olika form och format såväl som riktiga köpmannapalats. Alla öar är välbevakade av privata vakter som ser till att inga obehöriga stiger iland. Den största ön heter Karthällan och på den kan man finna några välsorterade butiker samt Hindenburgs mest välrenommerade nöjeskomplex, Casino Nancy.

Stad.jpg

På det sotiga och illaluktande fabriksområdet i västra Hindenburg trängs manufakturer som tillverkar textilier, jordbruksredskap, matvaror, tegel, möbler och mycket annat. Arbetarna från Hundängen och Kopparberget jobbar här för en lön som inte räcker till mycket mer än mat och uppehälle. Fabrikerna ägs mestadels av Hindenburgs handelshus, men några bolag från Nordholmia har också etablerat produktion i huvudstaden. På området ligger också cafeterian R-bajter där arbetare av alla slag samlas. Här återfinns stolta yrkesmän från många arbetarkategorier och människor delar broderligt på utrymmet med allsköns mutanter.

I öster ligger arbetarkvarteren Hundängen och Kopparberget, varav det förstnämnda domineras av mutanter medan det senare bebos av människor. Rivaliteten mellan områdena är påtaglig och har på senare år blivit än tydligare. Smärre skärmytslingar förekommer dagligen, och ibland leder dessa småbråk till regelrätta upplopp. Kvarterskriget år 86 är ett av de blodigare exemplen på detta. Husen består till största delen av trevåningshus i tegel, där varje familj tränger ihop sig i ett eller två rum. Nedervåningarna inrymmer ofta en mindre butik eller pub, där invånarna varvar ned efter dagens slitsamma arbete. Arbetarna är ordnade i en ganska komplicerad hierarki. Skillnaderna är stora mellan förmän och löneslavar, men beror också på var man arbetar. Med några lätträknade undantag är det människorna som har de bästa arbetena, även inom de företag som ägs och drivs av mutanter. Den lilla fritid som denna samhällsgrupp har efter att ha jobbat tio till tolv timmar om dagen, sex dagar i veckan, brukar de spendera på favoritpuben eller genom att ägna sig åt olika idrottsaktiviteter. Söndagsmatcherna på Thorulfshov är alltid välfyllda, oavsett om det gäller Socker eller Bodybombing.

Arbetarkvarteren övergår gradvis i en nedgången kåkstad – bestående av tält, vindskydd och i bästa fall vingliga ruckel – där stadens riktigt fattiga bor. Den har vuxit allt mer och Hindenburgs ordningsmakt har med tiden givit upp hoppet om att kunna kontrollera den. Till mångas förtret återfinns flera av stadens äldsta byggnader insprängda bland kåkstadens kyffen, och det finns en stark grupp inom överklassen som gärna skulle se att stadsdelen rensades för att rädda dessa kulturskatter. Än så länge har dock ingenting sådant hänt, och den allmänna uppfattningen är att kejsaren befarar att en sådan aktion skulle ge upphov till oroligheter som kommer att kosta betydligt mer än byggnaderna är värda. Kåkstadens invånare hankar sig fram som daglönare eller tiggare. Missnöjet med den styrande regimen är våldsamt. Det är knappt att de dagliga allmosorna från Hindenburgs mer välbärgade invånare kan hålla det i schack.

2016-05-18.png

Encyclopaedia Mutantica

Hindenburg

Projekt Mutant PhilipSederstrm