Projekt Mutant

Andra speltilfället

De något nedslagna Jyckarna börjar snart försöka få tillvaron att bli mer dräglig. Ferdinand sliter som en tjur som daglönare, Milo utforskar staden, Ikke gör saker (är ej närvarande off) och Slemmart drar ut på staden tillsammans med en av gruppens dyrbara konservburkar.

Milo hamnar i krakel med några byggarbetare och kontraheras snart för att mörda en rivaliserande byggarbetarledare, Slemmart finner arbete för tre personer som lönas med mat för en vecka för tre personer (och oändligt med gratis dricka under samma tid) och Ferdinand råkar köpa fisk för de pengar han tjänat ihop. Över den mättande fiskskoppan som blir resultatet av Ferdinands mat planerar man för Slemmarts jobb och börjar gräla över Milos beslut att bli mördare. Milo och Slemmart bestämmer sig för att tacka nej till det jobbet.

Dagen därpå arbetar Ferdinand igen, Milo och Slemmart rekognoserar den båt man ska stjäla en stor låda från. Slemmart konstaterar att man behöver en båt och hittar en hamster som lånar ut sin båt i utbyte mot vinst.

I natten paddlar Jyckarna och hamstern ut mot båten, lägger till bredvid och de smidiga Milo och Slemmart slinker upp på däck där en kejserlig soldat vaktar mot exakt sånt folk som Jyckarna. Milo och Slemmart tar sig under däck, hittar lådan och Slemmart tar ut vakten snart efter det genom att låtsas vara full och dra vakten överbord. MIlo och Slemmart får lådan av båten, men fler vakter har upptäckt kalabaliken och det är med nöd och näppe som man försvinner i kvällsmörkret utan att det går mer illa än att hamstern dör.

Snabbt tar man lådan och för den till den mystiska lagerlokal dit den ska. Där visar sig lådan innehålla en vattenrenare, och uppdragsgivarens galtbror slår bryskt sönder sagda vattenrenare som sista del i uppdraget.

Melankoliska drar man hemåt, och Ferdinand avslutar dagen med “Varför kan vi inte göra något rätt någon gång?”

View
En dag i Muskö
Första speltillfället

Resan genom zonen har tagit hårt åt Jyckarna som lidit av både sjösjuka och zonröta under resan. Väl framme i Muskö blir de välkomnade av ett frätande syraregn som snart har frätt hål på oanpassade storstadskläder. En reslig björn Toste Huug trycker ett etui i fornplastics i näven på Ferdinand strax efter säckar han ihop vid gruppens fötter, det är tydligt att björnen är allvarligt sårad. Ferdinand bestämmer sig för att trotsa ovädret för att själv lyfta björnen in under tak. Väl under tak konstaterar Ikke att björnen är stendöd varav fickorna snabbt töms.

Gruppen stiger in i huset vars överhängande tak de tagit skydd under, väl inne bemöts de av en räv vid namn Jocke som erbjuder skydd inomhus för regnet. Efter ett samtal med Jocke konstaterade Jyckarna att det är nog kommissariatet de skall vända sig till för att kränga fornetuiet. Och att valutan i Muskö är kapsyler, konserver och patroner men någon klar växelkurs mellan krediter och konserver kunde ej fastslås. Inuti etuiet fans en lapp med prickar och bokstäver på samt ett metallpussel föreställandes en blomma. Efter en tid av pusslande har bilden på blomman gjorts om till en domherre vilket Ikke snabbt konstaterar är Pyrisamfundets emblem. På lappen stod de även två namn () och (). Jocke kände igen ena namnet, han förklarade att det var ägaren till ett pensionat i (bytingen?). Efter lite kallprat och bärhjälp gav även Jocke en vägbeskrivning till en skräddare i staden. Regnet har avtagit och gruppen kunde vandra vidare.

Väl vid kommissariatet inhandlades vatten efter en viss tid av köande. Slemmart hälsade på en tuffing med fornpuffra och hatt som verkade övervaka insamlandet av vattnet, denna person gav gruppen några tips. Håll er i skinnet och respektera kommissariatet om vi vill överleva i Muskö. Härefter beger sig gruppen till pensionatet där de bemöts av en Iller djupt insjunken i pappersarbete. Vid tilltal tittar denne förvånat upp. Efter utfrågning visar det sig att hans namn är ett av de som står på listan samt att det andra är en gäst på hans pensionat. gruppen blir visade till gästens rum.

Gästen är en sjuk och mycket trött människa som ser ut att vara god för mer än vad både Ikke och Ferdinand kan räkna tillsammans. Den rika sjuklingen synar dem och svarar att han inte känner någon Toste Huug men när Slemmart nämner domherren på pusslet så släpps gruppen genast in i rummet, där blir de lovade en rejäl inkomst samt utfrågade och får uppge sina namn och var de planerar att bo under sin vistelse i Muskö. Efter de antagit erbjudandet om lödiga krediter lämnar gruppen mannen.

Nu har vädret förvärrats återigen och blivit en tjock smog som är tung att andas och helt omöjlig att se igenom. Så gruppen bestämmer sig för att stanna över en måltid.
Lola en serviceautomat tar emot beställningarna och serverar sedan en varm sörja med konsistensen och smaken av snor. När automaten frågar hur maten smakade bestämde sig Slemmart för att berätta för hen att maten smakade riktigt illa. Automaten blev då illa berörd och försvann in i köket. Efter betalningen av middagen och efter att gruppen berättat för ägaren av pensionatet om automatens snyftande blev de snabbt visade till utgången.

Gruppen beger sig återigen till kommissariatet för att sälja fornetuiet vilket de även gör med vetskapen om att de blivit rålurade då ingen känner till valutan eller hur mycket ett sådant etui skulle vara värt. Därefter beger sig gruppen till skräddaren vilket visar sig vara en ytterst liten kvinna med väldigt flinka fingrar. Milo lyckas förhandla priset för fyra regnställ med ansiktsmask för gruppen men det visar sig är mer än vad de har råd med för tillfället. Men med löfte om att återkomma blir de eskorterade av skräddarens son till ett risigt hak där de blivit lovade att finna billiga rum.

Väl inne på Tjåbos förhandlar de till sig sovplats för en vecka i sovsal ovan mark för 8 kapsyler i veckan. Gruppen samlas sedan för att diskutera planerna för vad de skall göra härnäst för att klara nästkommande dag i Muskö.

View

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.